fortsatt letning

Vad letade jag efter? jag vet inte rktigt. Nån form av rot, eller bekräftelse. Jag var på jakt efter svar som inte hade fått några frågor, och på frågor till svaga och okända svar. Det var en känsla av försrtöstan som gjorde mig lugn. Jag litade på slumpen. Vi plockade fram Pers mejl som jag hade skrivit ut och lagt i en plastmapp i hop med en del kartor och andra saker.

Hej Anna,

jag besökte Mathias' stuga för flera år sedan. Den var då konverterad
till sommarstuga, och om jag inte missminner mig låg/ligger den i
Sikmarö, vid Långviken på sydöstra Blidö. Långviken går in från
söder, och på västra stranden av densamma ligger ett antal stugor. En
av dessa bör det vara.
Som du säkert känner till skänktes av Johan Lind ett votivskepp till
Blidö kyrka. Vid ett tidigare besök såg jag det, men för ett par år
sedan då jag var i kyrkan fanns det inte där. Ett samtal med
prästen/kyrkoherden vore kanske intressant.
Hoppas du får en trevlig utflykt på lördag!
Hälsningar från Per

Sikmarö, Långviken. Vi körde fel, hamnade i Glyxnäs. Nu gör inte det så himla mycket eftersom det är nära mellan orterna på Blidö. Långviken var inte utskyltad, så vi valde att köra mot Sikmarö by. Vi kom till en lång rad med brevlådor. Som ett sommarstugeområde. Och jag tänkte, Nej... inte så, vi kan inte leta i ett sommarstugeområde efter ett "konverterat" torp. Vi körde förbi, lite lessna och lite missmodiga. Sen körde vi förbi en sån där till salu skylt som mäklare sätter ut vid vägen för att locka spekulanterna. Vi bestämde oss för att se efter vad det kunde vara för stuga, och vände. Det var en liten nätt väg fram till huset, och när vägen var slut upptäckte vi en bil där, som backade och grejade. Det var två damer runt bilen, och en inne i. Vi parkerade och jag gick ut. Nån frågade om det var mäklaren. nån annan sa att det inte skulle komma nån. Och då sa jag, helt utan nån orsak alls egentligen, bara av slumpen. "Nej, vi ska inte titta på nåt hus" sa jag fast vi egentligen hade tänkt att ta reda på vad en stuga på Blidö skulle kunna kosta. "Nej, jag letar efter mina rötter" sa jag utan att ha tänkt ut det först. ( det händer då och då att det är lite kort väg till talet...)En av damerna sa att de bara bodde här på sommaren, så de kanske inte visste så mycket om mina rötter, men hon frågade mig ändå. När jag sa Båtsmanstorpet efter Mattias Nordström eller Norrtström, då skrek hon "ÄR DET LINDS????" Sen började alla att gråta. För detta var Marianne Gierz och hennes systrat Hillevi och Annika, som äger fastigheterna runt Mattias torp. Och nu mina sysslingar och alla andra, nu får ni ge er till tåls för snart nog ska jag berätta vad jag fick veta när vi en liten stund senare satt och fikade vid torpet. Idag blir det bara en bild, och den är på Marianne när vi stötte på henne i skogen vid huset som var till salu, men som inte visades av någon Mäklare!