fortsatt letning

Vad letade jag efter? jag vet inte rktigt. Nån form av rot, eller bekräftelse. Jag var på jakt efter svar som inte hade fått några frågor, och på frågor till svaga och okända svar. Det var en känsla av försrtöstan som gjorde mig lugn. Jag litade på slumpen. Vi plockade fram Pers mejl som jag hade skrivit ut och lagt i en plastmapp i hop med en del kartor och andra saker.

Hej Anna,

jag besökte Mathias' stuga för flera år sedan. Den var då konverterad
till sommarstuga, och om jag inte missminner mig låg/ligger den i
Sikmarö, vid Långviken på sydöstra Blidö. Långviken går in från
söder, och på västra stranden av densamma ligger ett antal stugor. En
av dessa bör det vara.
Som du säkert känner till skänktes av Johan Lind ett votivskepp till
Blidö kyrka. Vid ett tidigare besök såg jag det, men för ett par år
sedan då jag var i kyrkan fanns det inte där. Ett samtal med
prästen/kyrkoherden vore kanske intressant.
Hoppas du får en trevlig utflykt på lördag!
Hälsningar från Per

Sikmarö, Långviken. Vi körde fel, hamnade i Glyxnäs. Nu gör inte det så himla mycket eftersom det är nära mellan orterna på Blidö. Långviken var inte utskyltad, så vi valde att köra mot Sikmarö by. Vi kom till en lång rad med brevlådor. Som ett sommarstugeområde. Och jag tänkte, Nej... inte så, vi kan inte leta i ett sommarstugeområde efter ett "konverterat" torp. Vi körde förbi, lite lessna och lite missmodiga. Sen körde vi förbi en sån där till salu skylt som mäklare sätter ut vid vägen för att locka spekulanterna. Vi bestämde oss för att se efter vad det kunde vara för stuga, och vände. Det var en liten nätt väg fram till huset, och när vägen var slut upptäckte vi en bil där, som backade och grejade. Det var två damer runt bilen, och en inne i. Vi parkerade och jag gick ut. Nån frågade om det var mäklaren. nån annan sa att det inte skulle komma nån. Och då sa jag, helt utan nån orsak alls egentligen, bara av slumpen. "Nej, vi ska inte titta på nåt hus" sa jag fast vi egentligen hade tänkt att ta reda på vad en stuga på Blidö skulle kunna kosta. "Nej, jag letar efter mina rötter" sa jag utan att ha tänkt ut det först. ( det händer då och då att det är lite kort väg till talet...)En av damerna sa att de bara bodde här på sommaren, så de kanske inte visste så mycket om mina rötter, men hon frågade mig ändå. När jag sa Båtsmanstorpet efter Mattias Nordström eller Norrtström, då skrek hon "ÄR DET LINDS????" Sen började alla att gråta. För detta var Marianne Gierz och hennes systrat Hillevi och Annika, som äger fastigheterna runt Mattias torp. Och nu mina sysslingar och alla andra, nu får ni ge er till tåls för snart nog ska jag berätta vad jag fick veta när vi en liten stund senare satt och fikade vid torpet. Idag blir det bara en bild, och den är på Marianne när vi stötte på henne i skogen vid huset som var till salu, men som inte visades av någon Mäklare!

mot nya spännande hus!

Vi lämnade Värdshuset, och drog söderut igen. Första stoppet skulle komma att bli Blidö Gård, som numera är ett stuteri. Enligt kyrkböckerna är morfar Johannes född där, vilket i sig verkade märkligt när man såg gården. Var det så att Johan och Gustava bott på gården under en period? eller var det i stället så, att de bott i ett hus i närheten av gården men inom dess jurisdiktion? I det första fallet skulle de ju ha varit gårdsfolk, och det har jag inte hört att de var. Nej, det verkade troligare att de hade bosatt sig på området. Blidö gård ligger väldigt vackert. Jag kan inte låta bli att fundera över den förändring av livsläge familjen gjorde när de sedemera hamnade i Småland. Kanske urtrötta på havet, men Blidö gård, det skulle jag aldrig kunna tröttna på. Medan jag stog där och fotograferade kom det för mig att tänka på Tompa, i Bengtsfors. Läget på huset, vädersträcken och morfars eviga önskan att få köpa tomten som sträckte sig ner till vattnet. Tomten med blåsipporna. Det var som på Blidö gård. Havet, som inte var mäktigt kargt och elakt, utan mjukt och ombonat som en sjö, i västerläge från huset, precis som Lelång... Kanske var det så att just Bengtsfors kunde ge honom det som han hade saknat från Blidö. Eller så var det bara en slump.

Jag promenerade ett litet stycke neråt vägen, och Hans vände bilen. Då önskade jag att jag hade haft bilden på Willan Fridhemmet med mig! För titta här vad jag hittade, ja ni har ju säkert redan sett bilden, men titta igen och förundras!


Räkna takpannorna! Fönstren på övervåningen sitter tätare! Grunden, varför tog du inte en bild på grunden!
Hans var eld och lågor på kvällen när vi kommit hem. Han var beredd att anta att taket var omlagt och fönstrena flyttade! Det måste vara rätt hus! Kanske, kanske inte. Spelar inte så stor roll. Det finns fler hus på Blidö! Det som gör historian särskilt märklig är ju att Willan Fridhemmet sägs ha inköpts av Johan innan han gifte sig, och i det Margareta har berättat, låg Willan i den lilla centralorten(?) Bruket. Samtidigt var ju Johan en känd skeppare, så det verkar ju klokt att anta att han bodde vd hamnen på nåt sätt. Åh så många frågor och så få svar! Läs i kyrkböckerna, försök att finna råd! Jag blir också nyfiknare på Anders Gustav Viktors öde. Vem vet, bodde han kvar på Blidö han eller?
Länk till kyrkbökerna m.m.! http://www.roslagsanor.com/kyrkbocker/

http://www.blidowardshus.se/

länken till Blidö Värdshus, om du vill veta mer!

Sen var vi hungriga

Efter besöket i kyrkan var vi hungriga. Det var en rejäl tur från Stockholm, gott och väl två timmar inklusive färjan. Vi visste ju att Blidö Värdshus var bra, så vi styrde kosan ditåt. Det betydde att vi körde tillbaka en bit mot färjelägret igen. Eftersom Kasper var med satte vi oss ute. Det går inte att ha honom i bilen, för då går larmet. När jag var liten hade vi hundar i bilen jämt, men då hade man väl inte sådana larm kanse. En gång lämnade vi Staffan 19 och Jonathan 17 i bilen utanför OBS. Larmet gick då också, fast de hade försökt att sitta still... ja; "illa vare värre, men nu är det mycket förr" som man säger i Värmland. Det var vackert väder, och härlig omgivning så det passade bra att äta ute.
Jag valde inlagd strömming, och Hans tog en hemmagjord hamburgare. Allt till belåtenhet. Det var snälla tjejer som jobbade den dagen, de sprang upp och ner får alla trappor med tunga lass och massor av saker. De brukade inte servera där nere, sa de, och vi bad om ursäkt, för vi visste ju inte, och erbjöd oss genast att sätta oss på altanen. Men det behövdes inte till slut...


Mätta och glada studerade vi nu kartan.

Jag hade ju två saker att gå på när det gällde den vidare letningen!
Sikmarö/Långviken och Blidö Gård. Eftersom ön är väldigt liten var det inte mycket att leta efter, vi hittade snabbt båda ställena, även om just den kartan var stor! Sikmarö /Långviken var ju där torpet skulle ligga, och Blidö Gård är det ställe där morfar Johannes är registrerad som nyfödd. Därför tänkte jag att även det skulle ha ett visst värde för mig i vart fall att se.

Innan vi åkte iväg ville jag dock höra efter lite grann om det fanns vandrarhemsfasiliteter på värdshuset, och om det skulle vara möjligt att ha träffen där! Och så var det, det var inget bokat för september, inte ännu, och upp till 60 bäddar kunde man ordna. Dessutom finns det faktiskt ett litet minispa, och direktbåt till centrala Stockholm! Jag har fått en kontaktperson som jag ska tala vidare med för att kunna jämföra priser och sådant!

Inne i Blidö Kyrka

Utifrån kan man tycka att kyrkan är bland det vackraset man sett! Den är liten och väldigt enkel och har nog byggts för att stå emot väder och vind. Och ett sånt läge! Den går lite i nån slags kalkrosa färg, har inget torn och ganska små fönster.


Kyrkan är som sagt liten och det syns att den är älskad av församlingsmedlemmarna. Det sägs att när man skulle filma Malin på Saltkråkans bröllop så valde man denna kyrkan, det går nog att kolla. Två Votivskepp finns det, ett från 1600 talet och en Bark, skänkt på 1900 talet av en blidö skeppare. Jag har bestämt mig för att det måste vara Johan Lind. Jag gick ganska sakta igenom kyrkan och kände efter. Jag menar det finns ju en del skrönor om Johan, vår anfader kaptenen som både döpte sina barn på egen hand och väl gifte sig själv också. Var han nåt särskilt kyrklig tro?Jag vet inte riktigt benämningen på alla kyrkdelar, men mitt i till vänster finns det ett fönster som vätter ut mot havet. Det är här det äldsta av Votivskeppen hänger. Jag skulle föreställa mig att det fönstret också på något sätt tillförts kyrkan som tack för en lyckosam överlevnad.
Jag tände ett ljus, köpte en bok och skrev en hälsning i gästboken. Sen gick jag ut. Det kändes ganska bra, att tända ett litet ljus sådär som man gör i kyrkor nu för tiden. Och att köpa den där boken om Blidö Socken.
Följ länken till wikipedia, där kan du läsa LITE mer! http://sv.wikipedia.org/wiki/Blid%C3%B6_kyrka

det finns många fina gravar vid den lilla kyrkan, och jag rekommenderar ett besök. Jag återkommer till hur det gick för mig inne i kyrkan, och vad jag hittade där!

så till sist

band jag Kasper i en parkbänk och gick in bland gravarna. Det fanns faktiskt några stycken från Anna Brittas Dödsår 1892, men hennes hittade jag inte. Kanske var hon begravd där utan att sönerna hade ombesörjt evighetsavtal med kyrkan. Eller så var hon inte begravd där. Vi får nog anledning att återkomma till ämnet.